I torsdags var det dags för ögonbottenscanning för att se om är var några förändringar på ögonen/näthinnan, ska retinpati. Detta för att upptäcka förändringar tidigt och för att kunna sätta in eventuell behandling (laserbehandling oftast).
Läs mer om retinopati här: https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Diabetesretinopati/
Mitt HbA1c (långtidsvärde) var lite högre än det borde när jag blev gravid (trodde inte det skulle gå så snabbt att bli gravid plus hade knappt haft tillfällen den månaden pga sjukdomar mm). Läkaren sa till mig att jag måste sänka HbA1c snabbt, vilket kan orsaka skador på ögonen. Alla gravida ska göra den här scanningen, alla diabetiker ska göra den scanningen, och igår var det så dags. Jag behövde dessutom ett intyg från dem att skicka till Transportstyrelsen (känns ju lagom kul med tanke på sekretessläckor) för att få behålla mitt körkort så det var flera anledningar för mig att komma dit.
Graviditeten i sig innebär också större risk för retinopati, och kan orsaka snabb försämring av ögonen. Därför får vi där jag går göra två kontroller under graviditeten av ögonen – kan ju såklart behövas fler vid försämringar. Utdrag från 1177 från länken ovan:
Om du är eller planerar att bli gravid ska din diabetesläkare informera ögonkliniken om det. En graviditet kan försämra förändringarna i ögat snabbt. Därför får du gå på kontroller oftare när du är gravid. (1177.se, 2017-08-19)
Väl där började vi med syntest. Gick väl ganska dåligt kändes det som, skulle titta på en datorskärm istället för de vanliga upplysta skyltarna och hålla för ena ögat men såklart så får jag sådana där ljusfläckar som när en stirrat in i en lampa för länge och kunde inte läsa bokstäverna med nästa öga. Känns som att jag håller på att bli blind, men så är inte fallet och så fruktansvärt dåligt ser jag inte även om jag inte vågar sätta mig i bilen utan linser. När synkontrollen är klar får jag som vanligt droppar i ögonen som svider lite och får mina ögon att rinna, vattenfast mascara är ett måste för den som använder sådant.
Efter en halvtimme i väntrummet var det dags att få mina ögonbottnar fotograferade. Jag fick sitta med hakan i en maskin och titta dit läkaren flyttade ljuset. Nu var jag nervös; skulle där vara skador som kräver laserbehandling? Har jag orsakat mig synskador, kommer jag få behålla körkortet? Jag har alltid tänkt gällande boende att jag måste bo där det finns kollektivtrafik och är lätt att ta sig, finns allt jag behöver tillgängligt i närheten osv fall ifall jag blir blind/synskadad pga diabetesen och inte får behålla körkortet. Landsbygd kan tyckas idylliskt för vissa, för mig är det en skräck (jag vill utöver det inte behöva vara taxiverksamhet till våra barn, de ska lätt kunna ta sig till vänner, skola och aktiviteter)
Resultatet? ”Det ser bra ut!” säger läkaren till mig. ”Vadå, är där inga förändringar alls? Jag har haft små förändringar en lång tid sedan innan” svarar jag. Småförändringar som inte är något att bry sig om har jag haft sen 20-års åldern kanske, minns inte exakt, men länge. ”Tittar jag riktigt, riktigt noga så är där KANSKE en pytteliten förändring i ena ögat” svarar läkaren. Lättnad! Så, trots att full fokus varit på barnet, inskolning på förskola och börja jobba heltid igen under våren istället för på min diabetes följt av plötslig noggrannare kontroll pga graviditeten så har mina ögon blivit BÄTTRE! Fantastiskt!
Graviditeten:
Idag är jag i vecka: 16+0 (17)
Symtom: illamåendet och tröttheten har börjat avta. Emellanåt kan jag tycka mig känna minipuffar i magen, men osäker på om det faktiskt är bebis eller ej.
Diabetes: Otroligt svårt att få bra blodsocker vid måltider (se gårdagens inlägg)
Diabetikerns dröm om barn 
Ja herrejäklar vad diabetes kan ställa till med.
Men jag är så glad att läsa att bebis verkar växa som den ska ❤️