Uppföljning hos barnmorska och datum för igångsättning

I fredags var det dags för besök på specialistmödravården igen. Då vecka 36+2 började dagen med tillväxtultraljud, följt av flödesultraljud samt barnmorskebesök. 

Det är alltid mysigt att se bebis på ultraljud, tyvärr låg bebis även denna gång med ansiktet inåt mot min ryggrad så vi fick ingen bild och kunde inte se ansiktet ordentligt. Tyvärr har bebis tillväxt fortsatt att skena, i fredags låg bebisen på +32% och räknas med andra ord som en stor bebis. Beräknad vikt under fredagen var lite knappt 3800 g, och om fullgången graviditet räknade de mer än 4500 g. Då bebis skenat sen start trodde den barnmorskan att bebisen kommer fortsätta göra så under resten av graviditeten.

Nästa stopp flödeskontroll där de med ultraljud kollar flödet i bland annat navelsträng, mina blodkärl som förser moderkakan osv. Där såg allt bra ut åtminstone.

Efter de två ultraljudsbesöken var det dags att träffa min barnmorska igen. Vi konstaterade att bebis är stor. Vi diskuterade även att mitt insulinbehov börjat sjunka sedan i söndags. Detta kan vara tecken på att moderkakan håller på att bli trött, men flödet såg bra ut, eller att det närmar sig förlossning. Barnmorskan satte mig på CTG där jag fick ligga en bra stund medan hon gick och pratade med akutläkarna angående insulinbehov och skenande bebis. Det minskade insulinbehovet ställer också till det eftersom jag får lågt blodsocker, sen äter jag för mycket eller tar för lite insulin och får istället högt så nu studsar det igen för jag har svårt att räkna ut hur mycket jag behöver äta och ta i dos så huvudvärk är konstant och såklart alltid den gnagande känslan över hur det påverkar bebis. Jätteviktigt med bra blodsocker inför förlossning ekar diabetesläkarens ord i huvudet på mig… Går sådär på den punkten 😦

Först lät det som att jag skulle bli inlagd på en gång över helgen. Panik! Jag hade ju fortfarande min sista arbetsdag kvar att jobba under fredagen, samt bokat frisörbesök på lördagen och mitt stora bekymmer: barnvakt till äldsta dottern och hundarna. Känslorna svallade när jag låg där med CTG på magen, jag hade inte pussat älskade dottern tillräckligt många gånger innan vi skildes åt under morgonen och jag saknade henne så! Ibland undrar jag om jag är kvar i min bebisbubbla med dottern för jag älskar att umgås med henne dygnet runt och känner mest att jag behöver ensamtid för toalettbesök så är jag nöjd.

Efter att akutläkarna konsulterat en docent var de lite lugnare dock och vi kom överens om att jag ska infinna mig på prenatal BB på tisdag morgon för igångsättning dels pga bebisens storlek då det är större risker med att föda stora barn som diabetiker och barnets axlar har lättare att bli stela och fastna. Metoden blir antagligen tabletter med cytotec.. min skräckmedicin, men just nu känns det bara skönt att graviditeten snart är över och bebis snart i min famn då det är tungt och krämporna är värre än första graviditeten. Jag har dessutom under helgen kunnat göra upp ett schema för barnpassning av dottern och hundarna. Det är inte helt enkelt när ingen av våra föräldrar är pensionärer och ingen bor i samma stad, de har alla minst en timmes bilfärd.

Här kan du läsa mer om igångsättning: https://www.1177.se/Stockholm/Tema/Gravid/Forlossning/Under-forlossningen/Att-satta-igang-en-forlossning/

Min stora oro nu är att vara ifrån dottern. Att vi båda ska vara ifrån dottern. Dels är hon väldigt mammig fortfarande. Självständig men det är jag som gäller när det kommer till tröst, sömn, sitta bredvid vid måltider, osv. Dels har hon aldrig blivit passad av någon mer än någon timme vid fåtal tillfällen då hon alltid är med på allt vi gör eller så gör vi det inte om hon inte kan följa med och det har inte varit något jätteintresse att köra 1,5 timme att passa så vi kan gå på bio osv. Nu kommer vi vara iväg 4-5 dagar ifrån henne… Förlossning känns som en bagatell jämfört med att vara ifrån dottern 😛

Så på onsdag-torsdag är vi tvåbarnsföräldrar! Helt otroligt! Barn, hundar, hus, jag lever min livsdröm!

Idag är jag vecka 36+4, igångsättning sker 36+6 då de vill att jag ska vara ”fullgången” för bebisens skull. Jag hoppas innerligt att bebisen mår bra när hen kommer ut så vi slipper ligga inlagda länge och kan komma hem och njuta av vår tillvaro tillsammans och lära känna varandra!

Vecka 36+4

Jag och kulan, vecka 36+1

En bil på mig och kalaskulan i vecka 36+1

Annonser
Publicerat i Diabetes, Graviditet, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

En riktigt dålig (diabetes) dag…

Varning för gnällinlägg 

Idag har inte varit någon bra dag diabetesmässigt. Ständigt ekar läkarnas ord i huvudet att jag måste hålla blodsockret bra de sista veckorna, det är superviktigt inför förlossningen. Och så ger diabetesen såklart en rejäl känga. Det känns väl aldrig tipp topp. I skrivande stund leker jag med tanken att bara dricka vatten till förlossningen, eller low carb low fat… Nej, jag ska inte göra så, jag behöver energin. Är bara så trött på insulinresistens, orörlighet och gravidkrämpor nu. 
Till lunch låg jag högt, så när resten av familjen åt tortillas/tacos åt jag en salladsvariant med lite majs så det skulle vara någon kolhydrat. Bra alternativ faktiskt, men sen damp jag. 

Efter lunch har jag hållt på att rensa ut massvis med prydnadssaker och dukar som aldrig används. Dels är det onödigt med onödiga prylar, och vi har onödigt mycket onödiga prylar! Dels så behöver vi plats för dotterns tusentals leksaker… Vi köper inte själva till henne, jag hade en vision av att inte ha för många saker och att det skulle vara bra/bättre saker (hon fick exempelvis ett begagnat ekologiskt parkeringshus i trä i födelsedagspresent) men från släkten får hon tonvis med begagnade (inte alltid hela) plastleksaker från second hand butiker och jag har ingenstans att ha sakerna.  Vardagsrummsgolvet och matsalen är smoclfyllda med leksaker… Ovanvåningen är fylld med leksaker…. Hon är två och har mer saker än vad jag och maken haft tillsammans…. Tyvärr är det inte heller alltid så könsneutrala saker som köps, riktigt rosa flickflick emellanåt (jag har aldrig gillat rosa).

Nog om det, efter lågt blodsocker kommer såklart rekyl lagom till att vi börjat äta kvällsmat. Lördag, maken var pizzasugen och beställde hem. Jag är trött på att tjata så jag har gett upp om att få äta nyttigt… Och nu sitter jag här med snustorr hals, huvudvärk och orkeslöshet med blodsocker på över 17. Tjolahopp! Och ångest över bebis mående samt läkarsamtalet på onsdag. Jag orkar inte, kan jag inte bara få föda snart…. Jag önskar det var graviditetsvecka 37 nu! Men har en del att hinna klart på jobbet innan dess med. 

 Dottern har fått mycket hosta och har inte ätit som vanligt idag, näsan rinner med. Så får se om det är dags för ny vabb och sjukdom igen. Fick komma på samtal till chefen för att varit borta i sjukdom mer än 6 gånger den senaste tiden, förklarliga skäl dock. Men jobbigt att vara sjuk som gravid. Det känns som att jag har inflammation lite varstans i kroppen med, visdomstand/tandkött, handlederna börjar kännas av, sår på armar och magen läker inte…

Vecka 34+3 idag… Tiden som annars går alldeles för fort kryper fram i snigelfart!

Publicerat i Diabetes, Graviditet, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , | 1 kommentar

Uppföljning hos barnmorskan

Idag var det dags igen, besök hos barnmorskan. Besöken brukar gå smärtfritt och fort, jag brukar egentligen inte ha så många frågor så vi kollar av det som ska kollas av. Idag diskuterade vi preventivmedel lite, jag har inte bestämt vad jag vill ha efter förlossningen än. Om jag vill ha något…. Maken vill dock inte ha fler barn än två, själv hade jag velat ha tre åtminstone (kanske t.o.m. fyra) men i sådana här fall blir det ju som den som inte vill ha fler vill. Dock tänker jag inte proppa kroppen full med hormoner bara för att han inte vill ha fler barn, så jag får fundera lite. Ingen brådska oavsett.

Nu känns det tyngre och tyngre, jag längtar verkligen efter att inte vara gravid mer. Det gör ont när bebis rör sig i magen, huden känns på bristningsgränsen och jag har fått massor med tigerränder mitt på som är röda och irriterade. Magen känns kontant utspänd, som att huden inte räcker till. I onsdags vaknade jag dessutom med svullna fötter också, de sticks dessutom om kvällarna nu. På nätterna kan jag ha vågor av ”mensvärk” i ryggslutet, även eftermiddagen ibland. Sover gör jag knappt, och toabesök sker en gång i timmen. Snälla bebis, lite till kan du få stanna så dina lungor och matsmältningen mognar, men innan 31 januari hoppas jag på att du är i min famn istället. 

Än var bebis inte helt fixerad, men långt nere. Magmåttet (SF) börjar dock spurta. Jag sa till barnmorskan att jag är orolig över att bebisen kommer vara gigantisk. Ja vi får se om jag får gå hela vägen men det är också en avvägning att sätta igång sa barnmorskan för barnet kan då behöva ligga på neo med sondmatning och i kuvös för andningen. Ska jag vara helt egoistisk så var dock neo (där vi låg första natten sist) hundra gånger bättre än BB, där fick jag hjälp med att lyfta barnet, lägga henne rätt, de passade henne medan jag gick på toa och tog henne när hon grät på natten så jag fick sova ut. BB var en katastrof som jag egentligen vill undvika om möjligt. Jag hoppas iaf på ”vräkning” innan 31 januari och att bebis är redo för världen utanför då såklart! Bebis hälsa är viktigast av allt! ❤

Nu har jag två veckor kvar att jobba, hoppas på att kunna ställa om och börja förbereda mig på att det ska komma en bebis. Det känns fortsatt overkligt, och förutom alla tusen krämpor så känner jag mig inte alltid gravid. Jag hinner liksom aldrig sitta och filosofera om bebis… Och namn, jisses, vi har inte ett enda alternativ än som vi är överens om. Vi är inte där. Och det känns som att inget är förberett här hemma… Vilket stressar mig!

Nästa uppföljning är om två veckor, då även ultraljud för att kontrollera tillväxt samt blodflöde. Då kommer jag vara i vecka 36+2 och jag hoppas på att kunna få göra upp en plan då om bebis är fortsatt stor…. 

  • SF mått: 36
  • Hba1c: 42
  • Vikt: +2kg sen sist (totalt 8kg enligt bm, 9kg får jag det till)
  • Bebis puls: runt 140
  • Blodtryck: 130/70
  • Lever- och gallsyra värden: bra och inom det normala (prover togs 23/12 pga klåda)

Publicerat i Diabetes, Graviditet, Uncategorized | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Julhälsning och graviditetsuppdatering

Så var det äntligen jul, några extra dagars ledighet och mys med familjen! Jag hoppas alla där ute haft en härlig jul, fått äta gott och fått njuta av tiden, oavsett om ni firar jul eller ej. 🎄

Vi har varit runt lite hos släktingar men julafton var vi hemma. Veganskt julbord såklart. Jag älskar att gå all in när det kommer till att göra julmat, det har inte blivit mycket sådant under uppväxten då jag blev vegetarian som liten och utbudet var inte lika stort som jag är inte trött på den. I år har vi köpt endast begagnade saker i julklapp till dottern, kändes riktigt bra! Köpte även begagnat till systerdottern, de bryr sig inte när de är så små och det är ju bra att börja med bra värderingar tidigt.

Själv var jag hos barnmorskan den 22e samt gjorde tillväxtultraljud och blodflödesultraljud. Bebis spurtar på i tillväxten, nu låg hen på +24% och beräknas väga 2,5kg… Känns inte helt bra faktiskt… Men så länge det är under 28% sa ultraljudsbarnmorskan denna gången så räknas det inte som ”stort barn”. Dock har ju bebis fortfarande tid på sig att växa så vi får se. Min vanliga barnmorska lät den här gången lite mer tveksam till att det skulle gå till vecka 40 (första barnet kom dock 38+5 spontant). Barnet ligger dessutom väldigt långt ner sa barnmorskan så kan ju hända att bebis är redo tidigare av sig själv också. Jag har frisörstid den 20/1 så jag skämtade om att bebis säkert skulle se till att komma innan dess så jag inte hinner, precis som första barnet såg till att jag missade Star Wars premiären på bio 😉 Lite väl tidigt tyckte barnmorskan dock. Enligt min app skulle bebis väga 1,98kg i början av veckan (standardkurva gissar jag) medan min ligger på 2,5kg så det är ju en bit över.

Jag har fått mer bristningar på magen nu, förra gången fick jag inga förrän under förlossningen när barnmorskan la yttre press på min mage för att få ut bebisen. De blir irriterade också… Barnmorskan såg det och undrade om det kliade mycket, men där är det inte så farligt. Däremot kan jag klia mig till vansinne på benen eller andra ställen på magen, låren, armarna… Dessutom känns det som att klia på röd alldeles för solbränd hud. Då diabetiker löper större risk för lever- och njurpåverkan (ingen protein i urinen dock) så fick jag en akutremiss för att ta fastande blodproverer dagen därpå. Jag fick för mig att de skulle återkoppla samma dag eftersom jag fick akutremiss, men de har fortfarande inte ringt tillbaka med resultatet. Förhoppningsvis är det ”bara” klåda och inget med levern. Jag är inte gul åtminstone.

Det känns riktigt tungt med graviditeten nu. Magen känns gigantisk och otymplig, foglossningarna gör ont när jag gör/gjort saker, sammandragningar och förvärkar, trött och insulinresistensen är hög. Numera tar jag nästan en dygnsdos insulin till frukost vilket känns skrämmande varje gång men nödvändigt. På sätt och vis hade jag velat bli sjukskriven, men jag ska bara jobba i mellandagarna, vara ledig efter nyår och sen jobba två veckor innan det är dags för föräldraledighet! Äntligen! Soffläge till bebis kommer 😉

Vi har fortfarande ingen perfekt lösning för äldsta barnet när förlossningen drar igång. Vi har aldrig barnvakt förutom att hon blivit passad max fem gånger totalt någon timme medan jag suttit i möte eller så. Så hon är inte van vid andra, vi har ingen släkt där vi bor utan de måste ta sig 1,5 timme bilfärd och inga vänner som någonsin passat henne eller umgåtts särskilt mycket med henne… Så det känns inte alls bra faktiskt! Jag är ganska rädd att jag kommer få föda själv, och jag är ganska rädd att jag kommer tvingas stanna kvar på BB med barnet pga storleken. Och jag vill verkligen åka hem så fort som möjligt efter förlossningen, jag kände mig så otrygg sist ensam med bebis och min diabetes när insulinresistensen vände i ett handslag efter förlossningen.

  • Hb (järn): 110
  • Blodtryck: 110/65
  • Viktuppgång: 7 kg
  • SF mått: 33
  • TUL: +24%

God jul från oss!

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , | 1 kommentar

Trött, otillräcklig och gnällig…

Varning för långt gnällinlägg… Jag behöver få det ur systemet!

Just nu känner jag mig lite som en gnällspik. Det känns som att förra graviditeten var mycket lättare. Nu har jag foglossningarna, svårt att somna och vaknar tidigt om nätterna och somnar inte om, det kliar på ben och mage och huden känns som att jag bränt mig i solen när jag kliar, yrsel så det svartnar för ögonen ibland och jag får sätta mig på golvet där jag står, sammandragningar, jag tror jag har förvärkar då jag har smärta/mensvärk i ländryggen som kommer som vågor ibland ganska smärtsamt så jag profylaxandas mig genom dem, allmänt trött och känner mig otillräcklig på alla fronter.

Barnmorskan har sagt att jag ska säga till om jag behöver bli sjukskriven för foglossningarna, jag känner dock inte att det är enbart de i sig som skulle göra att jag behöver vara sjukskriven. MEN eftersom jag har ”kontorsjobb” så kommer Försäkringskassan med största sannolikhet inte godkänna och jag har inte råd att vara hemma utan pengar så det är inte lönt att försöka. Jag får härda ut! Tur att det snart är jul….  Även om jag måste jobba mellandagarna för jag hade inte tillräckligt med semesterdagar. Dessutom är jag ”duktig flicka” och har svårt att beklaga mig, säger ofta att allt är bra fast att det inte är det. Jag tycker att alla andra diabetiker (stämmer inte) blir sjukskrivna väldigt lätt under graviditeten, medan jag jobbar mig in i kaklet. Jag är för dålig på att säga ifrån, och för mycket av en trygghetsnarkoman när det gäller ekonomin då jag levt ett liv där jag inte haft familj eller trygghetssystem som fångar upp om jag faller vilket fortfarande sitter i ryggmärgen trots att jag har människor omkring mig numera.

På jobbet känner jag mig otillräcklig, jag hinner inte med allt jag borde och jag har varit sjuk/borta en massa och ska hålla reda på alla sjukvårdstider jag har. Det är massor med skrivande jag behöver göra som jag ligger back med och det börjar tära på mig och inatt låg jag och tänkte på massa jobbgrejer jag måste hinna med (varningstecken, jag vet). Hemma är jag trött och orkar/hinner ingenting. Jag känner mig otillräcklig gentemot dottern som inget hellre vill än att leka och mysa med mig men kroppen min säger stopp. Diabetesmässigt är det jobbigare än förra gången, insulinresistensen är värre och det är svårt att få ner höga värden och jag hoppar över måltider emellanåt för att blodsockret inte vill som jag så jag går hungrig dessutom. HbA1c är visserligen 40 vilket är bra! Dock är det ju kämpigt att hålla sig där. Jag måste gå upp tidigt och ta insulin för att eventuellt lyckas ha ner blodsockret så jag kan äta frukost, det lyckas inte alla dagar då får jag vänta till lunch. Igår kväll fick jag sms om tid för ögonbottenfotografering mitt på dagen (andra den här graviditeten), vilket jag helt missat att skriva in i kalender (har jag ens fått kallelse?) och därmed glömt att meddela min chef så jag måste krypa till korset när jag kommer till jobbet – ångest! Jag måste dessutom släpa mig tillbaka till jobbet med då dålig syn och ljuskänslighet och sitta framför datorn resten av eftermiddagen, jobbigt!

Förskolan har frågat maken varför jag aldrig hämtar/lämnar på förskolan. Jag hinner aldrig, jag måste alltid försöka vara på jobbet lite tidigare och gå lite senare för att jobb in flex för alla sjukvårdsbesök. Lämnar/hämtar jag så kommer jag sent/måste gå tidigt. Ytterligare en sak att ha dåligt samvete över. Dottern blir dessutom väldigt gnällig och trött när hon varit heldag på förskolan, att hämta 1-1,5 timme tidigare gör jätteskillnad på hennes humör, och jag önskar så att jag hade kortare arbetsdagar och mer tid med henne! Nej, det går inte ihop ekonomiskt tyvärr.

Att jag har en bebis i magen tänker jag knappt på, förutom när det sparkas eller hickas. Jag känner inte att jag mentalt hunnit ställa in mig på att vi ska ha en bebis till än, för allt annat tar upp all energi så det hinner jag inte ens tänka på. Vilket gör att jag känner mig ännu mer otillräcklig. Det kommer bli en chock på förlossningen när jag plötsligt inser att vi har en bebis till.

Idag är jag i vecka 31 (30+0), snart klarar bebis av att leva utanför livmodern om hen skulle födas. En trygghet även om jag inte hunnit tänka så mycket på det. Jag är dock orolig över att bebis redan låg på plus, jag har ingen lust att föda en jättebebis men måste väl ställa in mig på det. Dock tycks det vara lite flummigt om man blir tidigare igångsatt eller ej, inte säkert om en är omföderska tydligen. Vi får se, det blir som det blir. Det är kanske tur jag inte har för mycket tid att filosofera över det också!

Publicerat i Diabetes, Graviditet, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Post kräksjukan och uppföljning hos barnmorskan

Den här veckan har varit en riktig pärs! Söndag eftermiddag/kväll började jag kaskadspy, kräksjukan var här! Trots att jag försökt mitt bästa att hålla oss undan maken, egen toa osv så gick det inte. Utöver det hemska med att kaskadspy allt maginnehåll och sen fortsätta så ger diabetesen en extra dimension på det hela. Det går inte att bara ligga och tycka synd om sig, blodsocker och ketoner måste kollas noga kontinuerligt och efter varje kaskadspya var jag tvungen att dricka söt dryck (som såklart ska upp igen) så att jag kan ta insulin för att undvika ketoacidos (dödligt). En bebis i magen som sparkar upp spyor var också en ny upplevelse. Jag har dock överlevt. Kräkningarna har upphört och nu ska bara magen (och orken) komma igång igen. Dottern har varit hemma med oss hela veckan men klarat sig från kräksjukan som tur är! Det har dock varit sina utmaningar med mammig och pigg tvååring kombinerat med magsjuka.

Idag var det besök hos barnmorskan igen. Bebis tycks må bra. Jag har yrsel däremot som kan vara lite jobbigt, ibland svartnar det för ögonen så jag får sätta mig ner. Behövde jag sjukskriva mig för foglossningarna skulle jag säga till, men eftersom Försäkringskassan inte lär godkänna det med tanke på att jag har ”kontorsjobb” (springer visserligen mellan möten) så är det inte lönt tänker jag, kan inte vara utan pengarna och smärtan går att härda ut. Järnvärdet är lite lågt, så jag behöver ta tabletter men vågar inte ta något som gör mig hård i magen förrän magen kommit igång igen.

Bebis var lite stor senaste TUL, redan +16%. Spurten brukar komma först vecka 32 så det innebär att jag kan behöva extra kontroller och sättas igång tidigare. Inget är hugget i sten dock. Nästa TUL är inte förrän 22 december. Inom +/-22% är normalt dock så spurtar bebis inte mer är allt lugnt. Att jag föder andra gången gör också att de kanske inte är lika benägna att sätta igång sa barnmorskan.

Jag frågade om det går att åka hem efter förlossningen som diabetiker. För min del skulle det nog gå men de är inte glada för det och bebis behöver stanna åtminstone för första läkarbesök och få några blodsockervärden tagna för att se vart det lutar. Det var nog bäst att ställa in mig på att stanna tyckte barnmorskan. Jag har ju inga önskemål om att vara kvar efter senaste gången då maken inte fick stanna hos mig och jag hade en fruktansvärd diabetesupplevelse då jag inte fick hjälp… Men vi får se, kanske har jag tur och får enkelrum. Först ska vi bara ha tur att någon hinner köra hem till oss och passa dottern så maken kan följa med till förlossningen.

Värden:

  • SF: 29 cm 
  • Viktuppgång: 5,5 kg
  • Järnvärde: 110
  • Hba1c: 40
  • Blodtryck: 115/65
  • Bebis låg på senaste TUL: +16% (+/-22% är inom normala –
  • Bebis puls: 155

Publicerat i Diabetes, Graviditet, Uncategorized | Märkt , , , , , , | 1 kommentar

Orolig… Magsjuka i huset

Igår ville maken tvunget ta med dottern till Leos (vabbland) lekland medan jag var iväg på annat. Dottern hade jättekul vilket ju var bra, men jag förvarnade maken att många blir sjuka efter att ha varit där…


Så inatt har maken ägnat natten åt att åt att kräkas massor samt diarré.  Det är såklart jättesynd om honom, men nu går jag bara och är rädd och väntar på att jag och dottern ska bli sjuka. 

Jag är inte bara rädd för att det är obehagligt att vara sjuk. Jag har haft två nära döden upplevelser i samband med magsjuka då jag fått ketoacidos och fått åka med ambulans till sjukhus. Blodet surnar. Jag har då inte behåller mat, haft låga värden som inte gick upp och inte tagit insulin, vilket blivit fel eftersom kroppen måste ha insulin. Samtidigt som insulinet sänker blodsockret mer så magsjuka är inte att leka med. Så ja, jag är rädd… Nu gravid dessutom.

Publicerat i Diabetes, Graviditet, Uncategorized | Märkt , , , | 2 kommentarer

Första tillväxtultraljudet

Idag var det dags för första tul samt blodflöde. Jag skulle varit hos barnmorskan också men det blev ombokat till nästa vecka. Blodflöde gick ganska snabbt, 10 minuter tog det även om en halvtimme var avsatt. Där kollar de så att flödet mellan moderkaka och barn fungerar samt så att mina kärl till moderkakan fungerar/har ett bra flöde. Allt såg bra ut.

Sen var det dags för tillväxtsultraljud, de mäter bebisen för att få reda på hur barnet växer jämfört med normalkurvan. Plus/minus 20% är inom det normala. Barnet är stort sa de till mig, men det var +15% så än är det inom det normala. Första barnet vägde 3960 g vid födseln och om jag minns rätt låg hon på +11 till 17% så jag är inte så orolig än. Jag hade dock inte haft något emot om barnet föds vecka 37+0 för det känns tungt nu. Just nu känns det som att december skulle kunna vara vår beräknade månad men vi får hålla oss till februari.

Jag fick se barnet på 3D ultraljud för första gången vilket var underbart. Det känns alltid mer verkligt med ultraljud tycker jag.

Diabetesmässigt. Det är lite kämpigt nu, låg på 14 i blodsocker när jag kom hem från jobbet och 30 enheter insulin (jättemängd för mig) lyckades bara sänka det till 13… Är värdet under 8-9 svarar jag mycket bättre på insulinet men råkar det bli högt så är det jobbigt att få ner.

Graviditetsmässigt känns det som att jag får en släng av varje denna gången. Foglossningarna, ibland har jag smärtvågor i ryggslutet, huvudvärk, kramper i fötterna, sömnlöshet, kolibriblåsa, numera kliar mina ben och mage också hela tiden. Inatt drömde jag att jag kliar upp gigantiska öppna blödande sår på båda smalbenen. Gtavidhjärnan (förvirring/glömska) är också mycket mer påtaglig denna gången. Som tur är får jag världens bästa belöning i slutet av denna resan, en bebis 😍

Publicerat i Diabetes, Graviditet, Uncategorized | Märkt , , , , , | 1 kommentar

Foglossning uppföljning och förskoleförkylningar

I torsdags var jag på ett uppföljande besök hos sjukgymnast pga foglossningar i samband med graviditeten. Vårdcentralen ville ju inte ge mig någon tid, men när jag sa det till barnmorskan skrev hen en remiss och då hörde de av sig illa kvickt med tid! Undrar vad hon skrev 😉 Jag var sen hos sjukgymnasten en gång och fick foglossningar konstaterade samt fick lite övningar och hjälp med hur jag skulle använda foglossningsbältet. I torsdags var det då uppföljning på hur det går med smärtan och övningarna.

Jag tycker det har gått ganska bra faktiskt, jag har gått små rundor med vagnen och hundarna nu istället för att knappt röra på mig alls och haft foglossningsbältet på – visst det gör ont, särskilt efteråt men det har samtidigt varit skönt att röra på mig. Det går lite lättare när jag har med vagnen med barnet för då kan jag stötta mig lite på den också. Hundarna är ju överlyckliga över mitt nyfunna långsamma tempo, så mycket de hinner lukta på! De var nog Ferdinand båda två i sina förra liv… Ska lukta på alla blommor och buskar. Våren är hopplös, då ska de även rulla sig i alla nya blommor hehe 😉

Övningarna går också ganska bra, de ska träna de djupa magmusklerna framförallt. Oavsett så tänker jag att det är bra med lite muskelträning även om det inte trollar bort foglossningarna. Dock känner jag att foglossningarna är mycket beroende på vad jag gör. En viss grund finns där hela tiden. Att exempelvis plocka ur diskmaskinen som jag gjorde idag ökar på smärtan rejält. är jag kommer hem från jobbet brukar jag också ha ganska ont, bussresan hem brukar kännas fruktansvärd. Varje gupp sliter i ”fogarna”. Jag har kört bil vissa dagar, vilket är skönt för det är mindre guppigt, inga byten och jag har stolsvärmen igång vilket hjälper lite. Dock kostar det mig ca 100 kr per dag jag parkerar så det är en lyx jag inte unnar mig allt för ofta.

En lyx jag däremot ska unna mig med hjälp av friskvårdspengar från jobbet är vattengympa för gravida som även inkluderar lite profylax och avslappning. Jag har haft lite panik över bristen på rörelse just nu, så tänkte att något måste jag göra och sjukgymnasten trodde det skulle gå bra om jag låter bli rörelser som gör ont (för ont).

Domen är dock att det antagligen inte kommer gå över. Har jag otur blir det värre också och då får man fundera på kryckor eller att sjukskriva på deltid. Jag har inte lust till något av dem, särskilt inte det sistnämnda. Försäkringskassan godkänner dessutom sällan sjukskrivning för foglossning vid kontorsarbete som jag har… Så det vore en ekonomisk omöjlighet känner jag. Att dessutom behöva vänta länge på beslut från dem, nej jag sliter hellre. Vi behöver spara ihop pengar, inte gå back. Under förra föräldraledigheten renoverade vi först badrum (vilket såklart är vårt eget ”fel”), sen gick pannan så vi blev tvungna att köpa en ny sådan också så sparkontot ekar mer än vad jag är bekväm med. Tur att vi redan har det mesta i babyväg till barn nummer två – det ”enda” vi behöver är babyskydd till bilen och en (begagnad) syskonvagn… De två dyra.

Vi är redan hemma sjuka så det räcker. Det känns som att vi varit sjuka och vabbat i ett sträck sedan semestern tog slut i slutet av augusti… Det är dock inte sant, några veckors jobb har vi lyckats få in. Dottern drar hem det ena efter det andra från förskolan, och det är inte nådiga förkylningar! Nu har vi båda föräldrarna ögoninflammation dessutom, barnet har klarat sig än peppar peppar! Men det är något mer i kroppen som kryper, har kört temporär basal (basinsulin) på pumpen på 130% de senaste dagarna så någon infektion lurar allt. Halsont och fruktansvärd huvudvärk med, men ingen feber så nu velar jag om hur jag gör imorgon. Kände mig trots röda ögon och halsont ändå relativt pigg idag. Svårt sånt där! Så himla tradigt dock för jag har inga glasögon efter att dottern knäckt dem så jag är lite halvblind, och har dessutom jobbig ångest över att gå osminkad till jobbet. Önskar jag hade bättre självförtroende så jag kunde slippa ångest över sånt. Men men, vem är perfekt, vi har alla våra demoner.

Idag har jag 100(!) dagar kvar till beräknad födelse. Känns som evigheter. Jag tror dock det blir mindre än 100 dagar kvar 😉 Magen känns gigantisk med, lika stor nu som jag var i november för två år sedan då två månader längre gången… Men den växer bara framåt precis som förra gången, inga svullnader eller andra gravidpåfund än så länge heller 🙂 Barnet är riktigt aktivt, känner massor med sparkar hela tiden. Kommer bli en stark bebis precis som dottern var tror jag 🙂

 

Publicerat i Diabetes, Graviditet, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Diabetesgala på Världsdiabetesdagen

Diabetesgala, för första gången i TV. Den 14 november klockan 20 sänds den första Diabetesgalan i TV på TV3 och Viafree med syfte att sprida kunskap och samla in pengar till forskningen. Ni hittar mer info exempelvis här: https://www.diabetes.se/om-oss/diabetesgala/

Leva utan att dö är en film i samarbete mellan Diabetesförbundet och MTG om hur det är att leva med diabetes. Filmen kommer visas den 9 november klockan 20 i TV3, Viafree och Viaplay inför diabetesgalan den 14 november. https://www.diabetes.se/aktuellt/nyheter/leva-utan-att-do–en-film-om-diabetes/

Jag har diabetes typ 1. Många gånger får jag höra att jag kan leva som alla andra, och visst, jag jobbar heltid (inte alla diabetiker klarar det dock pga komplikaioner och andra faktorer), jag har kunnat skaffa barn, kan göra mycket här i livet som andra gör (vissa begränsningar som ex svårare att få adoptera, inte bli polis, inte köra buss, flyga, hoppa fallskärm osv). Samtidigt har jag ett 24-7 jobb jag aldrig får ta semester ifrån och aldrig får lön för som de flesta andra slipper. De flesta andra slipper att prioritera att äta Dextrosol framför att plocka upp sitt skrikande barn, den ständiga matematiken i hjärnan över kolhydrater, motion, stress mm som påverkar blodsockret kan göra en rätt matt ibland även om det är vardag 24-7. Spontaniteten som till viss del berövas en då en alltid måste ha med sig diabetesprylar och kolla upp att diabeteslivet fungerar ihop med dit en ska eller ska hitta på.  Att inte kunna ge min familj tryggheten av att ha en livförsäkring som täcker så att de kan bo kvar i huset om jag skulle gå bort.nDet var någon som skrev att insulin är en livsuppehållande behandling, och så är det ju. Jag dör hyfsat fort och plågsamt utan mitt insulin. Jag räknar inte med att överleva krig eller gigantiska katastrofer pga diabetesen.

Okunskapen om diabetes både i samhället och inom vården tycks dessvärre vara stor. Då och då ploppar det upp artiklar om diabetiker som farit illa eller t.o.m dött pga missar i vården. Personliga historier frpn en facebook grupp för diabetiker. Att bli gammal och hamna på ”hem” känns uteslutet… Har från flera håll hört att personalen saknar mycket kunskap och låter de äldre ligga på 15 i blodsocker för det är enklare för personalen. Ligger jag på 10 mår jag dåligt idag….

När jag går till min diabetesmottagning känner jag mig trygg med sjukvården. I övrigt undviker jag sjukvård så gott det går… Min rädsla är att om det skulle hända mig något akut, så kommer den ordinarie sjukvården ha ihjäl mig pga okunskap. Nu när jag har barn, andra som behöver mig, har rädslan blivit större.

Jag är dock glad att jag lever i Sverige. Jag får mitt insulin gratis än så länge (vi får se vad framtiden ger, det har lagts förslag om att behöva betala förr…) och mina hjälpmedel är än så länge gratis. Vården är tyvärr inte jämlik över landet, och vi får inte de bästa eller senaste hjälpmedlen för det kostar. Men jag kan sköta min diabetes själv, jag har fått ett underbart barn och ett till på väg och jag klarar av att jobba. Vi får kämpa lite extra, både med sjukdomar och mot fördomar mot dolda sjukdomar, men kämpa det gör vi!

Senaste HbA1c (långtidsvärde): 39

Vill du bidra till forskningen kan du göra det exempelvis här: https://www.diabetes.se/diabetesfonden/ge-en-gava/en-gava/

Vill du stötta framtagandet av metoder för att djur inte ska behöva användas vid forskning kan du göra det här: http://forskautandjurforsok.se/

Publicerat i Diabetes, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar