Foglossning uppföljning och förskoleförkylningar

I torsdags var jag på ett uppföljande besök hos sjukgymnast pga foglossningar i samband med graviditeten. Vårdcentralen ville ju inte ge mig någon tid, men när jag sa det till barnmorskan skrev hen en remiss och då hörde de av sig illa kvickt med tid! Undrar vad hon skrev 😉 Jag var sen hos sjukgymnasten en gång och fick foglossningar konstaterade samt fick lite övningar och hjälp med hur jag skulle använda foglossningsbältet. I torsdags var det då uppföljning på hur det går med smärtan och övningarna.

Jag tycker det har gått ganska bra faktiskt, jag har gått små rundor med vagnen och hundarna nu istället för att knappt röra på mig alls och haft foglossningsbältet på – visst det gör ont, särskilt efteråt men det har samtidigt varit skönt att röra på mig. Det går lite lättare när jag har med vagnen med barnet för då kan jag stötta mig lite på den också. Hundarna är ju överlyckliga över mitt nyfunna långsamma tempo, så mycket de hinner lukta på! De var nog Ferdinand båda två i sina förra liv… Ska lukta på alla blommor och buskar. Våren är hopplös, då ska de även rulla sig i alla nya blommor hehe 😉

Övningarna går också ganska bra, de ska träna de djupa magmusklerna framförallt. Oavsett så tänker jag att det är bra med lite muskelträning även om det inte trollar bort foglossningarna. Dock känner jag att foglossningarna är mycket beroende på vad jag gör. En viss grund finns där hela tiden. Att exempelvis plocka ur diskmaskinen som jag gjorde idag ökar på smärtan rejält. är jag kommer hem från jobbet brukar jag också ha ganska ont, bussresan hem brukar kännas fruktansvärd. Varje gupp sliter i ”fogarna”. Jag har kört bil vissa dagar, vilket är skönt för det är mindre guppigt, inga byten och jag har stolsvärmen igång vilket hjälper lite. Dock kostar det mig ca 100 kr per dag jag parkerar så det är en lyx jag inte unnar mig allt för ofta.

En lyx jag däremot ska unna mig med hjälp av friskvårdspengar från jobbet är vattengympa för gravida som även inkluderar lite profylax och avslappning. Jag har haft lite panik över bristen på rörelse just nu, så tänkte att något måste jag göra och sjukgymnasten trodde det skulle gå bra om jag låter bli rörelser som gör ont (för ont).

Domen är dock att det antagligen inte kommer gå över. Har jag otur blir det värre också och då får man fundera på kryckor eller att sjukskriva på deltid. Jag har inte lust till något av dem, särskilt inte det sistnämnda. Försäkringskassan godkänner dessutom sällan sjukskrivning för foglossning vid kontorsarbete som jag har… Så det vore en ekonomisk omöjlighet känner jag. Att dessutom behöva vänta länge på beslut från dem, nej jag sliter hellre. Vi behöver spara ihop pengar, inte gå back. Under förra föräldraledigheten renoverade vi först badrum (vilket såklart är vårt eget ”fel”), sen gick pannan så vi blev tvungna att köpa en ny sådan också så sparkontot ekar mer än vad jag är bekväm med. Tur att vi redan har det mesta i babyväg till barn nummer två – det ”enda” vi behöver är babyskydd till bilen och en (begagnad) syskonvagn… De två dyra.

Vi är redan hemma sjuka så det räcker. Det känns som att vi varit sjuka och vabbat i ett sträck sedan semestern tog slut i slutet av augusti… Det är dock inte sant, några veckors jobb har vi lyckats få in. Dottern drar hem det ena efter det andra från förskolan, och det är inte nådiga förkylningar! Nu har vi båda föräldrarna ögoninflammation dessutom, barnet har klarat sig än peppar peppar! Men det är något mer i kroppen som kryper, har kört temporär basal (basinsulin) på pumpen på 130% de senaste dagarna så någon infektion lurar allt. Halsont och fruktansvärd huvudvärk med, men ingen feber så nu velar jag om hur jag gör imorgon. Kände mig trots röda ögon och halsont ändå relativt pigg idag. Svårt sånt där! Så himla tradigt dock för jag har inga glasögon efter att dottern knäckt dem så jag är lite halvblind, och har dessutom jobbig ångest över att gå osminkad till jobbet. Önskar jag hade bättre självförtroende så jag kunde slippa ångest över sånt. Men men, vem är perfekt, vi har alla våra demoner.

Idag har jag 100(!) dagar kvar till beräknad födelse. Känns som evigheter. Jag tror dock det blir mindre än 100 dagar kvar 😉 Magen känns gigantisk med, lika stor nu som jag var i november för två år sedan då två månader längre gången… Men den växer bara framåt precis som förra gången, inga svullnader eller andra gravidpåfund än så länge heller 🙂 Barnet är riktigt aktivt, känner massor med sparkar hela tiden. Kommer bli en stark bebis precis som dottern var tror jag 🙂

 

Annonser
Publicerat i Diabetes, Graviditet, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Diabetesgala på Världsdiabetesdagen

Diabetesgala, för första gången i TV. Den 14 november klockan 20 sänds den första Diabetesgalan i TV på TV3 och Viafree med syfte att sprida kunskap och samla in pengar till forskningen. Ni hittar mer info exempelvis här: https://www.diabetes.se/om-oss/diabetesgala/

Leva utan att dö är en film i samarbete mellan Diabetesförbundet och MTG om hur det är att leva med diabetes. Filmen kommer visas den 9 november klockan 20 i TV3, Viafree och Viaplay inför diabetesgalan den 14 november. https://www.diabetes.se/aktuellt/nyheter/leva-utan-att-do–en-film-om-diabetes/

Jag har diabetes typ 1. Många gånger får jag höra att jag kan leva som alla andra, och visst, jag jobbar heltid (inte alla diabetiker klarar det dock pga komplikaioner och andra faktorer), jag har kunnat skaffa barn, kan göra mycket här i livet som andra gör (vissa begränsningar som ex svårare att få adoptera, inte bli polis, inte köra buss, flyga, hoppa fallskärm osv). Samtidigt har jag ett 24-7 jobb jag aldrig får ta semester ifrån och aldrig får lön för som de flesta andra slipper. De flesta andra slipper att prioritera att äta Dextrosol framför att plocka upp sitt skrikande barn, den ständiga matematiken i hjärnan över kolhydrater, motion, stress mm som påverkar blodsockret kan göra en rätt matt ibland även om det är vardag 24-7. Spontaniteten som till viss del berövas en då en alltid måste ha med sig diabetesprylar och kolla upp att diabeteslivet fungerar ihop med dit en ska eller ska hitta på.  Att inte kunna ge min familj tryggheten av att ha en livförsäkring som täcker så att de kan bo kvar i huset om jag skulle gå bort.nDet var någon som skrev att insulin är en livsuppehållande behandling, och så är det ju. Jag dör hyfsat fort och plågsamt utan mitt insulin. Jag räknar inte med att överleva krig eller gigantiska katastrofer pga diabetesen.

Okunskapen om diabetes både i samhället och inom vården tycks dessvärre vara stor. Då och då ploppar det upp artiklar om diabetiker som farit illa eller t.o.m dött pga missar i vården. Personliga historier frpn en facebook grupp för diabetiker. Att bli gammal och hamna på ”hem” känns uteslutet… Har från flera håll hört att personalen saknar mycket kunskap och låter de äldre ligga på 15 i blodsocker för det är enklare för personalen. Ligger jag på 10 mår jag dåligt idag….

När jag går till min diabetesmottagning känner jag mig trygg med sjukvården. I övrigt undviker jag sjukvård så gott det går… Min rädsla är att om det skulle hända mig något akut, så kommer den ordinarie sjukvården ha ihjäl mig pga okunskap. Nu när jag har barn, andra som behöver mig, har rädslan blivit större.

Jag är dock glad att jag lever i Sverige. Jag får mitt insulin gratis än så länge (vi får se vad framtiden ger, det har lagts förslag om att behöva betala förr…) och mina hjälpmedel är än så länge gratis. Vården är tyvärr inte jämlik över landet, och vi får inte de bästa eller senaste hjälpmedlen för det kostar. Men jag kan sköta min diabetes själv, jag har fått ett underbart barn och ett till på väg och jag klarar av att jobba. Vi får kämpa lite extra, både med sjukdomar och mot fördomar mot dolda sjukdomar, men kämpa det gör vi!

Senaste HbA1c (långtidsvärde): 39

Vill du bidra till forskningen kan du göra det exempelvis här: https://www.diabetes.se/diabetesfonden/ge-en-gava/en-gava/

Vill du stötta framtagandet av metoder för att djur inte ska behöva användas vid forskning kan du göra det här: http://forskautandjurforsok.se/

Publicerat i Diabetes, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fosterhjärtgranskning, foglossning och yrsel

Idag har jag varit både hos barnmorskan samt ultraljud med hjärtspecialist som granskar barnets hjärta. 

Jag skulle gjort det för två veckor sedan, satt i väntrummet i nästan två timmar men blev aldrig inkallad. När jag väl hittade någon som kunde kolla upp saker tog det dels lång tid att få svar och sen kommer läkaren ut och påstår att hen ropat på mig vid tre tillfällen utan att jag svarat… Jag har då suttit 1,5-2 meter från där de ropar på patienterna utan att ha hört mitt namn en enda gång och fick inte komma in på ultraljud. Så jag var något irriterad då det innebär ytterligare arbetstid jag måste arbeta igen och det innebär längre dagar och mindre tid med älskade dottern. Förskolan har frågat varför det aldrig är jag som hämtar…

Dagens läkare var trevligare och jag hörde när hen ropade mitt namn. Det är lite större risk för missbildningar när mamman har diabetes därför  görs granskningen. Barnet var väldigt spralligt så läkaren fick kämpa lite för att se allt som skulle granskas, men allt såg bra ut som tur är. Tyvärr blev det inga nya bilder idag men jag får hoppas att det blir någon ny bild när det är dags för tillväxtsultraljud.

Hos barnmorskan lämnade jag in ett brev om mina upplevelser från BB där vi (jag och barnet) låg förra gången. Jag har ju ingen lust att ligga där igen utan vill hellre åka hem direkt för att slippa vara där. Jag skrev det som jag också skrivit i bloggen december 2015 när första barnet föddes. Barnmorskan ska visa brevet för sina chefer, så får vi se om jag får någon återkoppling.

Mina foglossningar har blivit värre, någon kväll fick maken släpa mig till badrummet för jag hade så ont och kunde inte förmå att sätta den ena foten framför den andra. Det gör ont hela tiden och att ta steg för ont. Det går dock lite upp och ner, vissa dagar är värre än andra. Så jag ringde min vårdcentral för att få tid till sjukgymnast. Icke son icke! Jag möttes av en ”gate keeper” i telefonen som sa att sånt får man ta om man är gravid. Jag berättade det för barnmorskan som ska skriva en arg remiss till vårdcentralen så att jag får tid till sjukgymnast.

Jag går också och är yr dagarna i ända. Jag tänkte att järnvärdet kanske blivit lågt och därför känner jag mig yr men det låg på 122 vilket tydligen är bra. Däremot var mitt blodtryck lågt, 90/60. Detta trots att jag går och dricker massa vatten dagarna i ända för att hålla halsbränna och yrsel i shackt. Jag skulle försöka tänka på att sova på vänster sida annars var det inte mycket att göra åt än att dricka vatten.

Blodsockermässigt går det hyfsat. Det känns jobbigare denna gången, men livspuzzlet är också svårare att få ihop. Jag tycker att jag fortfarande är mycket mer innsulinresistent på morgnarna än tidigare men det har börjat fungera bättre sen jag börjat ta mitt snabbverkande (!) insulin drygt en timme innan frukost… Något kämpigt dock med yrsel och hunger men det är enda sättet jag hittat som fungerar. 

Övrigt: SF mått var 23 vilket var perfekt. Bebisens hjärta slår friskt även om hen inte vill vara stilla länge. Jag hade gått upp ytterligare 1 kg sedan sist. Jag rör mig mycket mindre pga foglossningarna så jag är lite orolig över vikten men det är inga extremvärden. 

Jag har anmält mig till att testa på yoga så jag ska de om det funkar med foglossning. Överväger vattengympa för gravida även denna gången men har svårt att slita mig från dottern kvällstid som endast vill bli nattad av mig.

Publicerat i Diabetes, Graviditet, Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar

Monsterförkylning och våra pinsamma kroppar

Barnet drygt 1,5 år går på förskola. Det har inneburit att sen hon började i april har jag varit förkyld fler gånger än jag varit de senaste 10 åren, tidigare blev jag väldigt sällan sjuk. Då har jag ändå inte fått exakt alla förkylningar stackars dottern har fått. Maken ska vi inte tala om. Han har varit sängliggande i två veckor minst för varje förkylning hon haft… Inte så kul för någon, jag blir ensam om att sköta allt och han mår riktigt dåligt (man flu, it’s a thing!)

För 1,5 vecka sedan åkte dottern på en riktig monsterförkylning med feber och hosta bland annat. När det var som värst sov hon nästan dygnet runt. Denna förkylning drabbade även mig (och maken såklart), och det har ju inte vart kul för blodsockret kan jag säga. Läkarna bad mig höja doserna över hela dygnet fast att jag inte är i vecka 24 än. Jag ska skicka in HbA1c (långtidsvärde) denna veckan och hoppas att det inte påverkats allt för mycket…

Utöver att förkylningen påverkat blodsockret och jag har mått skit har jag även fått hosta som inte är av denna värld. Jag funderade lite på om jag skulle skriva det som kommer nedan, men kom fram till att det kan vara andra som är med om samma sak så här kommer det:

Nu kommer alla som läser börja knipa, ni vet väl vikten av knipövningar? Jag har gjort mina, men inte varje dag. Jag har dock inte haft några problem, varken under förra graviditeten eller efter förlossningen. Jag har hållit tätt både vid ansträngning, nysningar hosta osv redan direkt efter förlossningen. Tills nu… Hostan är fruktansvärd, jag har ont i både mage och revben och den håller mig dessutom sömnlös om nätterna. Hela magen rycker och jag tycker synd om lillbebisen i magen som får utstå detta. Det har också lätt till att jag inte håller tätt under hostningar. Varje gång jag hostar så läcker det… Sjukt jobbigt! Inte lite heller, så jag har bindor igen som jag byter hela tiden… Det är bara när jag hostar som problemet uppstår, men jag hostar rätt mycket… Jag hoppas verkligen hostan går över snart! Jag har både torrhosta och hostar upp stora slembollar.

Så nu försöker jag göra knipövningarna varje dag igen, även om det är jobbigt att bli avbruten av hosta hela tiden. Jag överväger även att beställa knipkulor för att få fart på träningen… Så här kan jag inte ha det. Jag ska träffa barnmorskan om en vecka drygt så jag får prata med hen med då.

Här hittar ni information om bäckenbottenträning https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Behandlingar/Backenbottentraning/

Idag är jag i vecka 20+4, det innebär att mer än hälften av graviditeten passerat!

Publicerat i Graviditet, Uncategorized | Märkt , , , , | 1 kommentar

Rutinultraljud, bebissparkar, graviditet och diabetes

Äntligen var det dags, rutinultraljud! Som jag har väntat, vi har ju inte sett den lille sen det tidiga ultraljudet så det känns som evigheter. Det har känts ganska overkligt, lite som Schrödingers katt, lever den eller ej? Jag jag har visserligen känt sparkar i flera veckor men försökt avfärda det som att det är något annat fall ifall det skulle visa sig att lillbebis inte lever… 

Vad de kunde se är allt bra med lillbebis, hjärna, hjärta, armar och ben. Allt var på plats. Jag blev flyttad 11 dagar, BF är nu 13 februari istället för 2 februari. Så jag är idag v 18+1. Moderkakan ligger den här gången baktill istället för fram, så det är antagligen därför jag känt sparkar så länge. Igår kände jag t.o.m. sparkar utanpå magen 😍 och jag känner av hen flera gånger varje dag. Nästa ultraljud blir om två-tre veckor när hjärtspecialist ska granska bebis hjärta. 


Hos barnmorskan fick jag reda på att bebis med största sannolikhet har samma Rh negativa blodgrupp som jag vilket betyder att jag inte behöver spruta mot immunisering.  Däremot rekommenderade barnmorskan influensa vaccin när det kommer. Tydligen får jag svar ”blandflora” när jag lämnar urinproven men förstår inte riktigt vad som menas, första gången sa barnmorskan att det troligtvis var smutsig behållare som gjorde det. Denna gången sa hon att hon tog ett nytt prov men att de inte gör något åt det i nuläget… What?! Om jag har en tyst urinvägsinfektion så kan ju det påverka mitt blodsocker, kanske anledning till att min gryningseffekt är mycket värre än vanligtvis. Jag har dock aldrig haft urinvägsifneltion och känner inget. Vi får se, får vänta tills nästa gång. 

Jag frågade om de smärtor jag börjat få när jag går och står i nedre rygg och fram över bäcken typ och barnmorskan tyckte det lät som foglossning tyvärr. Det jag kunde göra var att beställa tid hos sjukgymnast för övningar, men jag är redan borta en massa från jobbet som jag måste jobba igen så vi får se. Jag har inte riktigt tid med foglossning med en 1,5 åring och två hundar samt hus… 

Mitt hba1c är nu nere på 40, men jag får inte styr på mina morgonvärden fortfarande. Det känns som att jag kan ta hur mycket insulin som helst och kroppen känns blytung numera när värdet ligger över 8 så förmiddagarna är rätt kämpiga. Enda resultatet av massivt höjda doser är att jag dimper som en sten innan lunch, vilket inte heller är så kul på jobbet men hellre det än blytung. Enligt läkarna behöver doser inte höjas förrän efter vecka 24, tjo ko säger jag! Sen när passar alla in i en mall? Jag längtar dock tills bebis är här så jag slipper bli granskad och bedömd varje vecka, kunna ta en bit choklad utan att få en massa ifrågasättande om vad som hände där med blodsockret. Samtidigt vill jag njuta av varje sekund av graviditeten eftersom det lutar åt att det är den sista så maken inte vill ha fler barn sen (jag vill)… Men det är svårt att njuta när allt handlar om att jaga den perfekta blodsockerkurvan, graviditet kommer i andra hand alltid och diabetes som vanligt i första. Mitt tillsvidare heltidsjobb med 24-seven schema. Jag ska dock inte klaga, det finns de som har det värre och jag har det ändå relativt bra med min diabetes. En del får det riktigt jobbigt, och det är ett jobb för resten av livet tills vi dör.

  • HbA1c: 40
  • Blodsocker: Jobbig gryningseffekt/högt blodsocker på morgonen-förmiddag
  • Blodtryck: 100/60
  • Vecka: 18+1
  • Bebis puls: 143
  • Viktuppgång: 3kg
  • Illamående: borta
  • Symtom: känner sparkar, känsliga bröst, magen spänner, ont i nedre rygg och över bäcken/blygdbenen, ont i handlederna
  • Känsla: fortfarande overkligt 

❤️

Publicerat i Diabetes, Graviditet | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Dunderförkylning och mathat

Läkarsamtalet vecka 34 var som de flesta andra samtal. Du verkar ha bra basalinställning men du stiger för mycket vid måltid. Ta mer insulin. Så jag tar det dubbla vad kolhydratsräkningen rekommenderar, men det blir ändå skit av det. Det svåra är ju att vänta 30 minuter efter jag lagt upp den varma maten på tallriken, vägt, räknat och tryckt i mig insulindosen till maten innan jag börjar äta min då kalla mat. Då har resten av familjen ätit upp, och dottern har inte tålamod att jag ska sitta kvar och äta, då är det antingen sovdags efter lunch eller så är hon trött på kvällen och ska ha mys. Den här gången rekommenderade läkaren dessutom att jag alltid ska hålla mig till exakt 40 kolhydrater VARJE måltid. Inte lätt i min värld, då måste jag lägga upp, väga, räkna, blir det fel ta bort eller lägga till mer osv tills jag kommer upp i 40 kolhydrater exakt. Usch vad jag är trött på mat/måltder!!!

Tre dagar han dottern gå på förskolan efter sommaruppehållet innan hon hade feber och kraftig förkylning. Såklart har vi andra också blivit smittade och blodsocker (och matsug) har inte varit på topp. Så jag förväntar mig ytterligare ett jobbigt ”du tar för ltie insulin till måltiderna” samtal. Det kvittar ju hur mycket jag tar, förkylning på det och ekvationen är omöjlig. Jag kan tredubbla insulindosen och det gör ingen skillnad, blodsockret vill upp på 12-14 efter många måltider, enda skillnaden ju högre dos jag tar är att jag eventuellt strax innan det är dags för nästa måltid för lågt blodsocker.

Inte är heller humöret på topp när blodsockret svänger, ibland känns huvudet som potatismos. Fast, jag tycker ändå att det inte är riktigt lika illa men det är det inte någon läkare som erkänner. Det är svårt att få till det med gravidhormoner och småbarnsförälderlivet. Jag vet inte vad jag ska göra… Slippa äta mat hade varit skönt. Illamåendet har försvunnit iaf, inga kräkningar på några veckor. Jag hoppas på jämnare blodsocker framöver men vet inte om jag ska våga tro.

Det är bara att härda ut, snart halvvägs!

 

dag för dag CGM 1

Förkylning och graviditetshormoner i kombination

dag för dag CGM 2

Inga perfekta kurvor här inte

 

Sammanställning Diasend.jpg

Ganska mycket värden över gränsvärde tyvärr… 

Publicerat i Diabetes, Graviditet, Uncategorized | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Ögonbottenscanning

I torsdags var det dags för ögonbottenscanning för att se om är var några förändringar på ögonen/näthinnan, ska retinpati. Detta för att upptäcka förändringar tidigt och för att kunna sätta in eventuell behandling (laserbehandling oftast).

Läs mer om retinopati här: https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Diabetesretinopati/

 

Mitt HbA1c (långtidsvärde) var lite högre än det borde när jag blev gravid (trodde inte det skulle gå så snabbt att bli gravid plus hade knappt haft tillfällen den månaden pga sjukdomar mm). Läkaren sa till mig att jag måste sänka HbA1c snabbt, vilket kan orsaka skador på ögonen. Alla gravida ska göra den här scanningen, alla diabetiker ska göra den scanningen, och igår var det så dags. Jag behövde dessutom ett intyg från dem att skicka till Transportstyrelsen (känns ju lagom kul med tanke på sekretessläckor) för att få behålla mitt körkort så det var flera anledningar för mig att komma dit.

Graviditeten i sig innebär också större risk för retinopati, och kan orsaka snabb försämring av ögonen. Därför får vi där jag går göra två kontroller under graviditeten av ögonen – kan ju såklart behövas fler vid försämringar. Utdrag från 1177 från länken ovan:

Om du är eller planerar att bli gravid ska din diabetesläkare informera ögonkliniken om det. En graviditet kan försämra förändringarna i ögat snabbt. Därför får du gå på kontroller oftare när du är gravid. (1177.se, 2017-08-19)

Väl där började vi med syntest. Gick väl ganska dåligt kändes det som, skulle titta på en datorskärm istället för de vanliga upplysta skyltarna och hålla för ena ögat men såklart så får jag sådana där ljusfläckar som när en stirrat in i en lampa för länge och kunde inte läsa bokstäverna med nästa öga. Känns som att jag håller på att bli blind, men så är inte fallet och så fruktansvärt dåligt ser jag inte även om jag inte vågar sätta mig i bilen utan linser. När synkontrollen är klar får jag som vanligt droppar i ögonen som svider lite och får mina ögon att rinna, vattenfast mascara är ett måste för den som använder sådant.

Efter en halvtimme i väntrummet var det dags att få mina ögonbottnar fotograferade. Jag fick sitta med hakan i en maskin och titta dit läkaren flyttade ljuset. Nu var jag nervös; skulle där vara skador som kräver laserbehandling? Har jag orsakat mig synskador, kommer jag få behålla körkortet? Jag har alltid tänkt gällande boende att jag måste bo där det finns kollektivtrafik och är lätt att ta sig, finns allt jag behöver tillgängligt i närheten osv fall ifall jag blir blind/synskadad pga diabetesen och inte får behålla körkortet. Landsbygd kan tyckas idylliskt för vissa, för mig är det en skräck (jag vill utöver det inte behöva vara taxiverksamhet till våra barn, de ska lätt kunna ta sig till vänner, skola och aktiviteter)

Resultatet? ”Det ser bra ut!” säger läkaren till mig. ”Vadå, är där inga förändringar alls? Jag har haft små förändringar en lång tid sedan innan” svarar jag. Småförändringar som inte är något att bry sig om har jag haft sen 20-års åldern kanske, minns inte exakt, men länge. ”Tittar jag riktigt, riktigt noga så är där KANSKE en pytteliten förändring i ena ögat” svarar läkaren. Lättnad! Så, trots att full fokus varit på barnet, inskolning på förskola och börja jobba heltid igen under våren istället för på min diabetes följt av plötslig noggrannare kontroll pga graviditeten så har mina ögon blivit BÄTTRE! Fantastiskt!

Graviditeten:
Idag är jag i vecka: 16+0 (17)
Symtom:  illamåendet och tröttheten har börjat avta. Emellanåt kan jag tycka mig känna minipuffar i magen, men osäker på om det faktiskt är bebis eller ej.
Diabetes: Otroligt svårt att få bra blodsocker vid måltider (se gårdagens inlägg)

Publicerat i Diabetes, Graviditet, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , | 1 kommentar

Veckans skämssamtal avklarat

Så var det dags, i onsdags ringde läkarna mig som de gör en gång i veckan för att gå igenom mina värden.  Alltid lika ångestfyllt för mig. Nu mer än förra graviditeten som tycktes lite lättare att hålla blodsockret i schack än denna gång. Som vanligt har blodsockret skjutit iväg så fort jag ätit. ”Ta mer måltidsinsulin” Jag tar massor. Och mer, och mer, och mer. Skulle jag överdosera ligger jag på golvet med en partner så spruträdd att det inte ens är lönt att ha en glukagon (spruta som höjer blodsockret snabbt vid koma eller extremt låga värden). ”Det ser ut som att du inte får till insulinet vid måltiderna”. Nej det får jag inte. Jag kolhydratsräknar, plussar på insulin, tar doser som förlängs även efter måltiden. Dessutom så är mitt ”snabbverkande” insulin inte så snabbt utan jag ska ta det en halvtimme innan jag äter. Det betyder att när maten är klar, väger jag upp rätt mängder på tallriken och räknar ut allt. Sedan väntar jag en halvtimme medan resten av familjen äter sin varma mat, och äter min kalla mat. Och det blir ändå fel (för högt blodsocker). Jag hatar mat. Kan jag inte bara få näringsdropp istället och slippa skiten känner jag just nu.

Ett av problemen är också att vi har svårt att få till rutinerna, maken vill gärna leva efter sin hungerkänsla och mage och har svårt för dessa vardagsrutiner och det är oftast han numera som står för matlagning då barnet blir tokig på mig så fort jag stället mig vid spisen (gör något som inte involverar henne, även om hon kan leka själv bra, förutom när jag är i köket).

Ett annat problem är ”gryningsfenomenet” som tydligen inte existerar enligt en del läkare. Ändå så stiger mitt blodsocker alltid på morgonen oavsett om jag äter eller ej, och hamnar jag över 9-10 i blodsocker kan jag pumpa in hur mycket insulin som helst utan att det rör sig varken upp eller ner. När jag äter frukost så stiger det då ju ännu mer och kan hamna på 13-14 vilket känns jättedåligt (läkarna klagar), och håller sig högt hela förmiddagen och ibland förbi lunch. Vad äter jag för onyttigt? En portion havregrynsgröt på fiberhavregryn om totalt 35g kolhydrater inklusive sojadryck och lite osötad äpplemos. Ibland överväger jag att sluta äta frukost men insulinet behöver lite kolhydrater att jobba med också.

dagligtdiagram170818

I allmänhet känns det som att jag blir mer insulinresistent (mer än vanligt) ju högre blodsockret är, vilket ju är jobbigt. Jag kämpar och kämpar men får ändå inte rätt på det. Ingen är perfekt och perfekt blodsocker alltid är totalt omöjligt, men det är ändå jobbigt med dessa klagosamtal en gång i veckan. Förra graviditeten gick det bättre blodsockermässigt.

Snart börjar jobbet också efter 8 veckors ledighet under sommaren, heltid med stressiga förskolelämningar/hämtningar och ett barn som är dundertrött efter förskolan. Graviditet eller ej så är de jobbiga, och det är jobbigt att endast få några få timmar med mitt innan det är läggdags för oss (jag lägger mig med henne då vi samsover och surfar på mobilen tills jag vill somna). Hoppas på att det funkar med blodsockret iaf… Sist jobbade jag tills dagen innan förlossningen (och sov knappt innan). Hade vi haft råd till det hade jag hemskt gärna gått ner i tid men vi är i desperat behov av en större bil nu när tvåan är påväg och sparkontot hostar torrhosta av tomhet så vi behöver jobba upp lite där innan nästa kommer, plus så går det inte ihop med deltid. Hur gör folk? Jag behöver ett bättre betalt jobb så jag kan jobba mindre  😉 Fast jag trivs med mitt nuvarande.. Dilemma dilemma!

Det var veckans klagoinlägg, jag hoppas på lite gladare tillrop från läkarna nästa vecka!
Kämpa på därute ni som försöker, är gravida eller har småbarn!

gravid 16+5

 

Publicerat i Diabetes, Graviditet, Uncategorized | Märkt , , , , , , , | 1 kommentar

Uppföljning hos barnmorskan och Rh-

Den här veckan var det uppföljning hos barnmorskan, ett kort besök den här gången. Mestadels var det för att gå igenom provsvar och få remiss för provtagning då jag har Rh negativ (Rh-) blodgrupp då jag kan behöva en spruta om fostret har en Rh positiv (Rh+) blodgrupp för att inte riskera immunisering. Kort innebär det att min kropp kan bilda antikroppar mot fostrets blodgrupp om dess blodgrupp är Rh+ vilket kan leda till blodbrist hos fostret och i värsta fall dödfött (stillborn) barn, detta är dock inte så vanligt och numera finns metoder för att undvika immunisering. Så jag fick en remiss att ta blodprov för att se om fostret är Rh- eller Rh+, och har barnet Rh+ blodgrupp (hur de nu kan se det från mitt blodprov verkar ju som magi..) så får jag en spruta i vecka 28 för att undvika immunisering.

Mer om immunisering från 1177 https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Behandlingar/Rh-negativ-blodgrupp-och-graviditet1/

I övrigt såg de flesta provsvar bra ut:

Blodtryck: 120/65
HIV: ingen HIV
Syfilis: ingen HIV
Hepatit B: ingen Hepatit B
Röda hund: immun (vaccinerad)
Klamydia: ingen klamydia
Gonorré: Ingen gonorré
Ferritin: Lågt, hade 33 (vet inte vad det ska ligga på)
Viktuppgång: ca 1,5 kg

Järnvärdet var lågt så barnmorskan vill att jag börjar äta Niferex från vecka 20. Det tänker jag inte göra då kapslarna är av gelatin, så jag ska beställa andra tabletter. Förra graviditeten låg järnvärdet bra, men nu har jag varit gravid, och ammat konstant sedan dess (vi ammar fortfarande) så jag har väl inte så mycket kvar i mina depåer. Dessutom ä jag den enda i familjen som tycker om spenat och sådana järnrikare grönsaker så det är inte så ofta jag får i mig det tyvärr – det är dessutom svårare för kroppen att ta upp från spenat exempelvis så tabletter kan väl vara bra men jag ska se till att de är vegangodkända.

Viktuppgången kändes ju lite sisådär, men barnmorskan sa att det var bra att jag inte gått upp så mycket. Jag har redan lite övervikt att dras med så jag behöver inte gå upp särskilt mycket. Sist var jag nere på min startvikt när vi lämnade BB så jag hoppas på samma sak den här gången, för jag har minsann inte gått ner ett enda gram av amningen 😛 Inte för att jag ska vikthetsa!! Jag vill hålla mig hälsosam och orka med så länge som möjligt, och eftersom diabetesen komplicerar viktnedgång och jag hittills inte lyckats gå ner någonsin hur mycket jag än tränar och försöker äta bra så känns det onödigt att dra på mig mer plusvikt.

Blodsockermässigt har det gått ganska bra fram till för någon vecka sen när det åter igen var gamla mönster och sådan mat som är svår att kolhydratsräkna, samt måltider lite när som under dagen eftersom maken har svårt att hålla sådana rutiner och jag är trött på att tjata om vikten av rutiner 😛 Vi är alla olika! Tyvärr påverkar det min diabetes dock. Läkaren var konfunderad över mina värden när hen ringde den här veckan, ja det är ju bara att krypa till skämskorset och säga att jag är en dålig människa som inte klarar av att äta rätt och på rätt tider. Det är svårt med en 1,5 åring. Maken lagar maten för det mesta för barnet är så mammig och så fort jag försöker göra något som inte har med barnet att göra så hänger hon runt benet eller kastar sig och skriker. När jag agar mat får det göras antingen med barnet på ena höften (vilket gör ont i rygg och höft) eller med henne hängandes i mina kläder och skrikandes.. Så det är svårt att få styr på maten när jag inte riktigt styr det själv. All cred till ensamstående föräldrar, ni har superkrafter!

Angående bf och vilken vecka jag är i så trodde jag ju att vi ändrat mitt bf efter vul (tidigt ultraljud), men barnmorskan sa den här veckan att vul är så osäkert så veckoändringen görs först efter rul (rutinultraljud) vecka 18. Så jag är nu i vecka 15 (idag 14+5) beräknat på senaste mensen. Dock räknar jag med en ändring eftersom jag inte har 28 dagars cykler (mina kan variera ganska rejält emellanåt men 30+ är vanligt, ibland ner åt 22 dock)

En tänkt kort uppdatering blev lång! Ta hand om er där ute!

Publicerat i Graviditet | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Efter en tids tystnad…

Är det dags att börja skriva igen, för den som orkar läsa kommer spännande nyheter lite längre ner i inlägget! ☺️

Med en 1,5 åring som älskar fart och fläkt blir det inte mycket tid framför en skärm för min del. Lite uppdatering om vad som hänt i vårt liv: 

Inskolning av barnet påbörjades i april, det har varit väldigt tufft för oss alla. Vi fick en förskola inte allt för långt iväg, även om vi inte fick den med bara någon minute promenads avstånd så är vi nöjda med att inte hamna  helt åt skogen geografiskt. Förskolan känns helt ok, för att vara förskola. För många barn på för få personal (16 barn på 3 vuxna i småbarnsgruppen), men mycket utevistelse och egen kock som gått med på att lags veganskt åt barnet 🙏

Barnet har fram till sista veckan innan semestern skrikit och gråtit vid varje lämning och är otroligt trött och gnällig (förståeligt) vid hämtning. De gånger jag lämnar sprutar tårarna på bussen hela vägen till jobbet… Åh vad jag önskar att jag/vi kunde vara hemmaföräldrar! Att gå ner i tid på jobben är tyvärr inte en ekonomisk möjlighet, så vad ska vi göra? Nu har vi långledigt med semester/föräldraledigt under sommaren så det är skönt! 

Diabetesen däremot har fått lida lite, jag har inte haft ork. Heltid på jobb, hämta på förskolan och sen försöka njuta av de få kaotiska timmar jag har med barnet innan hen somnar för kvällen. Träning har jag heller inte hunnit med, dygnet har för få timmar och jag prioriterar tid med mitt barn.

Den stora nyheten då? Vi är gravida! 💕 👶 Trots att vi inte direkt börjat försöka ordentligt (men inte skyddat oss sen förlossningen) så är vi gravida igen! Det trodde jag inte! Tog ett tag innan jag fick in det i huvudet, även om jag fortfarande inte fattar helt att det är sant! Trots alls förskoleinfluensor och maken har haft tre hemska nackspärr i rad under perioden lillbönan blev till, så mycket ”försök” blev det inte den perioden men det tog sig ändå! Vi hade inte börjat med ägglossningstest eller något än ens.

Jag har skrivit in mig på Spec MVC, gjort tidigt ul för att bekräfta graviditeten. Läkarna ringer mig en gång i veckan och jag har fått en Freestyle Libre för att få kurvor på blodsockret. Jag har även varit hos dietisten för att fräscha upp minnet om kolhydratsräkning så det är fullt upp med diabetesen nu! Hba1c (långtidsvärde) kunde varit bättre när vi blev gravida, men vi tog tag i det på en gång och det bör vara bra nu (ska skicka in värde på måndag). 

Graviditet nummer tre (ett tidigt mf i ryggsäcken), förhoppningsvis barn nummer två om allt går vägen. Det kommer bli två år lite drygt mellan barnen, men tre årskullar i skolan då barn nummer ett är född i december. Känns overkligt då det var min dröm att få 2-3 år mellan barnen, men jag vågade inte tro på det eftersom det tog lite tid sist. Vadslagningarna har redan startat hos vissa släktingar, syrran tror pojke och svägerskan är övertygad om flicka. Själv tyckte jag att det känns som förra gången, men jag hoppas på ett barn resten är oviktigt!
Så det kommer att uppdateras mer på bloggen nu kring graviditeten och diabetesen. Hoppas ni vill följa med på resan! ☺️

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer